M+KD regering det enda rimliga nu

Så nu står då alltså Sverige utan regering. Eller ja, Löfvens regering är i och för sig faktiskt kvar, men nu som övergångsregering/expeditionsministär tills en ny regering bildats. För eller senare måste vi ha en ordinarie regering, så vilka alternativ är möjliga-och önskvärda?

Fortsatt rödgrönt styre? Möjligt, om Centern och troligen då också ”Liberalerna” går med på Decemberöverenskommelsen 2.0. Det förutsätter dock att dessa båda ”borgerliga” partier aktivt röstar för den rödgröna budgeten så det är inte troligt. Och det är definitivt inte önskvärt då det innebär 4 år till av den nuvarande politiken

Alliansregering? Omöjligt, då det kräver stöd från endera Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna, vilket S bestämt sagt nej till och som i SD:s fall bestämt avvisats av C och ”L” (och SD har också sagt att de avvisar denna lösning).

Mittenregering med S, MP, C och ”L”? Skulle kanske vara möjligt trots att den inte skulle ha egen majoritet eftersom V knappast skulle rösta på en budget från högeroppositionen. Det är dock inte önskvärt då de nödvändiga kompromisserna skulle innebära att inget annat än mindre detaljer skulle ändras. Vi skulle varken se en socialisering eller liberalisering av ekonomin. Dessutom skulle det förmodligen vara förödande för C och ”L” att agera stödhjul åt S. ”L” och kanske även C skulle åka ut ur riksdagen 2022.

”Storkoalition” med S&M av tysk modell? I princip samma som för föregående alternativ: skulle trots avsaknad av egen majoritet vara möjligt men inte önskvärt då det inte skulle ske en liberalisering av ekonomin. Dessutom ligger det i dessa partiers ”själar” att den andre ska ses som motståndaren man mobiliserar emot. Det skulle vara mycket dåligt för båda partier och skulle definitivt inte överleva 2022 års val.

Högerregering med M och KD? Skulle vara möjligt då C, ”L” och SD förmodligen skulle acceptera den och regeringen skulle med budgetförhandlingar med C och ”L” (och informella eftergifter till SD) få igenom sin budget och förlita sig på ”hoppande majoriteter” i olika frågor med C, ”L”, SD och S (och kanske även MP).
Då den skulle ha majoritet i riksdagen för exempelvis sänkta skatter och liberaliserad arbetsrätt skulle det alternativet innebära en liberaliserad ekonomi. Det är därför det enda alternativ som är både möjligt ooch önskvärt.

Bra och dåligt med valet

Nu när vi äntligen, snart en vecka efter valet, fått det slutgiltiga resultatet för riksdagsvalet (sluträkningen är fortfarande igång för kommunalvalen, och har inte ens påbörjats för landstingsvalen) så kan vi då sammanfatta/kommentera resultatet (iaf som sagt för riksdagsvalet).

Två tydliga tendenser märktes: Det var ett dåligt val för den samlande vänstern. Visserligen ökade Vänsterpartiet, men det övervägdes flera gånger om av nedgångarna för Feministiskt Initiativ, Miljöpartiet och Socialdemokraterna

Sen var det dåligt val för de traditionella ”statsbärande” partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna (dock i båda fallen något mindre dåligt än väntat) som nu tillsammans inte längre har majoritet i riksdagen. Det var, på gott och ont, också ett svagt val för de partier som saknade chans att komma in riksdagen. De allra flesta som egentligen gillar dessa partier bäst ”taktikröstade” istället för att kunna påverka regeringsbildningen.

Detta var sannolikt en av förklaringarna till att Miljöpartiet trots allt lyckades hålla sig kvar i riksdagen, även om de backade rejält och blev klart minsta riksdagsparti. Många som sympatiserade med Feministiskt Initiativ stödröstade på partiet för att inte Vänsterpartiet skulle bli det enda vänsterextrema partiet i riksdagen.

Att Feministiskt Initiativ, som 2014 kom in i EU-parlamentet 2014 och var nära att komma in även i riksdagen samma år närmast kollapsade, från 3,12% till 0,46% var den riktigt goda nyheten i årets val. Detta tidigare stora hot är nu nästan eliminerat som hot (även om de klarade sig kvar i Stockholms kommunfullmäktige). När Gudrun en dag går i pension är nog det partiet slut.

Samtidigt så slog oviljan att rösta på partier som inte bedöms (en delvis självuppfyllande profetia) inte bara mot F! utan även partier som är höger och/eller frihetliga, som Piratpartiet, Klassiskt liberala partiet, Medborgerlig samling och Alternativ för Sverige. Alla dessa partier skulle ha fått många gånger fler röster om alla röstade för det parti de håller med mest, snarare än det parti som kan göra mest skillnad i riksdagen.

När det gäller det parti som står mig närmast, Klassiskt liberala partiet, så lyckades de öka sitt röstetal betydligt, från 1210 röster 2014 till 1504 röster detta val. Detta var nog en klart mindre ökning än många i KLP hade hoppats på, men givet den negativa förhållandena, i form av att allt fokus varit på regeringsfrågan så får det nog trots allt sägas vara bra. Den nye partiledaren Erik Svansbo, och andra engagerade har efter omständigheterna gjort bra ifrån sig.

Ska något mer dramatiskt lyft ske för KLP, och andra småpartier, krävs förutom fortsatta ansträngningar, att exempelvis M och KD, sviker sina väljare och går med på någon form av Decemberöverenskommelsen 2.0. Då lär det bli mycket svårt för dem att än en gång övertyga väljare att regeringsfrågan är viktigare än vad som är den rätt. Det skulle vara sämre för landet de närmaste 4 åren, men skulle vara bra för småpartierna.

Vad ska man som liberal rösta på?

Nu på söndag är det då som knappast någon kan ha missat val (många har redan förtidsröstat, men om ni som gjort det ändrar er efter att ha läst detta kan man ångra sitt val  genom att gå till vallokalen på söndag). Så, vad ska man som liberal rösta på?

Det parti som har den i särklass mest liberala partiet är Klassiskt liberala partiet. Så ni som genom ert röstande vill sända en klar signal om vad slags politik(eller oftast, frånvaro av politik) ni vill ha ska ta deras valsedel, eller om ni inte har tillgång till den skriva ”Klassiskt liberala partiet” på en blank valsedel. Enda problemet med dem är egentligen att de saknar chans att komma in i riksdagen

Piratpartiet och Medborgerlig Samling är två andra partier utanför riksdagen som är relativt liberala, men de är inte lika liberala som KLP. Och de har inte heller någon chans att komma in, så det faktum att de lär bli större än KLP är  ingen anledning att välja något av dem

För den som vill påverka i regeringsfrågan är däremot Moderaterna det bästa valet. De är klart mindre liberala än KLP, men har till skillnad från KLP en chans att komma in riksdagen. Och på det stora hela har Moderaterna den mest liberala politiken av riksdagspartierna. Och till skillnad från två riksdagspartier, Centern och Liberalerna, som av vissa anses vara liberala har de varit tydliga att de under inga omständigheter kommer låta Socialdemokraterna och Miljöpartiet vara kvar i regeringsställning (även om de likt Kristdemokraterna varit lite otydliga med hur det ska gå till med tanke på beröringsskräcken inför Sverigedemokraterna).

Så hur ni ska rösta beror helt på om ni anser det viktigast att sända en signal om vilken politik som bör föras eller påverka vilken politik som kommer att föras. Vad jag kommer att rösta på ska jag inte avslöja, men jag kan säga så mycket som att jag hoppas det går bra för Klassiskt liberala partiet, Piratpartiet, Medborgerlig Samling och Moderaterna-och att Miljöpartiet åker ur riksdagen.

Miljöpartiets anekdotpolitik

Som bekant har vi Sverige haft en ovanligt varm och torr sommar detta år, Miljöpartiet, med de MP-vänliga journalisternas hjälp, försöker nu dra nytta av det genom att tillskriva detta ”klimatförändringarna, Det finns alltså en risk att det varma vädret kan göra att vi inte slipper Miljöpartiet i riksdagen efter nästa månads val..

Därför är det att påpeka det felaktiga i narrativet. Det har alltid varit så att det funnits år med varma somrar och år med svala somrar, år med mycket regn och år med lite regn. Så kommer det alltid vara och så skulle det ha varit även utan ”klimatförändringarna- Och det förtjänas att påpekas att det inte är ovanligt varmt överallt. I exempelvis vårt nordiska broderland Island har dagstemperaturerna bara legat runt eller något över 10 grader. Och så sent som i mars detta år hade vi i Sverige en ovanligt kall vinter.

Så för att tro på Miljöpartiets verklighetsbild måste man både ha dåligt minne och vara ”närsynt”.

Men har då inte den globala medeltemperaturen stigit. Ja, men inte mycket. Temperaturen låg i juli bara 0,32 grader över genomsnittet för 1981-2010. Det som ligger bakom den varma sommaren, och den kalla vintern, är alltså ”slumpen, hur vindarna råkar  förflytta varma och kalla luftmassor, det är inte frågan om ”klimatförändringar”

Ja, S ”kompromissar” om kvinnors rätt till sina egna kroppar

Hyckleriet och förljugenheten kan knappast bli större än i vad ni ser ovan. Detta plakat är tänkt att vara en reaktion på Sverigedemokraternas förslag om sänkt gräns för fri abort från 18 till 12 veckor.

I och för sig har hon rätt i att avvisa detta förslag. Men det är verkligen inte sant att Socialdemokraterna står upp för kvinnors rätt till sina egna kroppar. Hade de gjort det hade de förespråkat att kvinnor ska ha rätt att förse sina kroppar med alkohol och ej läkarutskriven narkotika. Och de hade varit emot lagar som kriminaliserar uthyrning av kropparna för sexuella syften (prostitution).

Och kanske mest pikant, de hade varit för kvinnors rätt att använda sin livmoder på vilket sätt de vill, inklusive då surrogatmödraskap. När det gäller abort så ska kvinnor få använda sin livmoder hur de vill (åtminstone till vecka 18) men när det gäller surrogatmödraskap så går de långt utöver att ”kompromissa”, de förkastar självbestämmanderätten helt.

 

 

Avreglera byggandet!

Centerpartiet föreslår att det så kallade strandskyddet ska inskränkas. Välkommet, men jag skulle vilja gå ännu längre och helt avskaffa det-och de övriga regleringar som gör att det byggs för lite och för dyrt.

Varför är det brist på billigt boende i Sverige. Det finns två ”naturliga skäl”. Byggarbetare har (för) höga löner och tomtmark i centrala lägen i stora städer är dyrt

Men det kanske viktigaste skälet är byggregleringar. I Texas som har ett avreglerat byggande så ligger medianpriset på hus i mångmiljonstaden Houston på bara $176,000 (cirka 1,5 miljoner kronor)

Houston är en klart större stad än Stockholm, men boendekostnaden är mycket lägre för att där försvårar inte politiker byggandet med trams som ”strandskydd”. Följ Texas exempel och bostadskrisen kommer att lösas

Målkonflikt om privatisering

Moderaterna vill alltså sälja SBAB och statens aktier i Telia.  Det bör nog göras på lång sikt, men inte nu.

I grunden är det osunt med statligt ägande av företag. Staten är oftast en sämre ägare och risken finns alltid att politiker kommer vilja missbruka ägandet för politiska syften.

Men å andra sidan är det idag så att staten kommer förlora mycket pengar på privatisering. Telia har en direktavkastning på 5% medans räntan på statspapper ligger runt noll (något under för statsskuldväxlar, något över för 10-årsobligationen) . Om man säljer ut Teliaaktierna förlorar staten cirka 3,5 miljarder per år då statens akrier är värda drygt 70 miljarder.

Det innebär 3,5 miljarder som inte kan användas för att sänka skatterna. SBAB har en vinst på 3 miljarder, pengar som skulle gå förlorade om man sålde företaget och använde det för att betala av en statsskuld som har nollränta. Är vi verkligen beredd att betala 6-7 miljarder mer i skatt bara för att vi inte vill ha statligt ägande i Telia och SBAB?

Det finns som sagt ett egenvärde för liberaler i att begränsa statens företagsvärde. Men det finns också ett egenvärde i att sänka skatterna och så länge diskrepansen mellan avkastningen på aktier och räntan på statspapper är så stor som nu finns en tydlig målkonflikt. Jag menar därför att det i dagsläget vore fel att sälja ut Telia och SBAB.

En liberal lösning på poliskrisen

Bortsett från brottslingarna naturligtvis så är nog alla eniga om att det behövs fler poliser som bekämpar vålds-, sexual- och stöldbrott, Brottsligheten är för hög och alltför få av dessa brott klaras upp.

Så alla riksdagspartier lovar nu fler poliser, och många slänger ur sig olika siffror om hur många fler poliser det ska bli. Det är dock mycket lättare sagt än gjort. För att det ska bli fler poliser måste för det första många fler söka sig till polisutbildningar och för det andra måste färre välja att sluta. Ett bra sätt att åstadkomma båda dessa saker är rejäla höjningar av polislönerna, vilket en del partier också föreslår. Att statsminister Löfven avfärdar det med att ”det ska parterna avgöra” visar bara hur korkad han är då den organisation han (tyvärr, fast förhoppningsvis inte längre än till september)) leder, staten, är den ena parten och då den andra parten, polisfacket, knappast kommer tacka nej till lönehöjningar.

Även om fler poliser med högre löner nog är nödvändigt vore det bra med något annat också då kombinationen högre löner och fler poliser förstås blir väldigt dyr för statskassan.

Lyckligtvis finns det en bra marknadsliberal lösning som begränsar behovet av den dyra lösningen. Jag skrev att det behövdes fler poliser som bekämpar vålds-, sexual- och stöldbrott. Men saken är att polisen idag ägnar en stor del av sin tid åt brott som på sin höjd kan ses som bagateller eller som inte borde ses som brott då de är offerlösa brott, som exempelvis köp av sexuella tjänster eller intagande av substanser förmynderiinriktade politiker ogillar.

Ta bort förmynderilagarna och nedprioritera bagatellbrott så får vi fler poliser som kan bekämpa verkliga brott.

Regeringens bluffmatte om pensionärer

Som ett exempel på hur ohederlig valrörelser kan vara, se nu på Socialdemokraternas senaste vallöfte om att ”ge 1,2 miljoner pensionärer 600 kronor mer i månaden till en kostnad av 4 miljarder”. Det är iallafall ungefär så det låter från socialdemokratiska företrädare (inklusive de som jobbar som journalister).

Men låt oss granska matten här. 4 miljarder delat med 1,2 miljoner är 3333 (avrundat), vilket då per månad innebär 278 (avrundat). 278 är mindre än hälften av 600.

Så enkel mellanstadiematte avslöjar att endera vilseleder de om kostnaden för staten eller vinsten för de där 1,2 miljoner pensionärerna. Det är då det senare.

För att för det första är vinsten före och inte efter skatt, så nettovinsten blir drygt 30% lägre även för de mest gynnade pensionärerna.

Och dessa mest gynnade är klart färre än 1,2 miljoner, vilket är antalet pensionärer med en bruttopension mellan 9000 och 17000 (de med lägre eller högre pension än så får inget). Det är enbart de som tjänar mellan 11000 och 14000 som får cirka 420 kronor, de mellan 9000 och 11000 eller mellan 14000 och 17000 får mindre, klart mindre ju närmare den lägre/övre gränsen de är.

Riksbankens bensinskatt

Många klagar med rätta på den rödgröna regeringens bensin-och dieselskattehöjningar som gjort transporter mycket dyrare. Men faktum är att det senaste året är det Riksbanken, inte regeringen, som varit den stora boven i dramat. Det senaste året har svenska kronan fallit med hela 10% mot euron.

Det har bidragit till en prishöjning på drygt 50 öre per liter jämfört med skattens effekt på 30 öre.

Vad som är värre är att det höjer priserna även på det mesta annat

Detta gäller förstås särskilt importerade varor och tjänster, men också svenskproducerade varor och tjänster blir dyrare. Detta dels eftersom de svenska producenterna använder importerade insatsvaror och höjer deras kostnader, och dels för att de känner att de har utrymme att höja sina marginaler när deras konkurrenters produkter blir dyrare.

För de flesta produkter kommer dock effekten lite senare än för bensin- och diesel där effekten kommer nästan omedelbart. Detta dels för att användandet av terminer och liknande gör att valutakursförändringarnas effekter dröjer, och dels för att många importörer ofta minskar sina marginaler kortsiktigt i hopp om att det bara är en tillfällig svängning och då de tror att det är lättare att förlora kunder genom prishöjningar än vinna dem tillbaka genom att senare sänka priserna. Men såvida det inte bara är en tillfällig svängning i valutakursen så kommer dessa bromsande faktorer snart försvinna.

Detta är för övrigt inte någon oavsedd effekt, utan det är just det Riksbanken vill ha eftersom de vill att våra pengars köpkraft ska minska. Så Stefan Ingves är lika mycket orsak till att dina pengar räcker som den andre kände mäktige Stefan,(Löfven).