Avreglera byggandet!

Centerpartiet föreslår att det så kallade strandskyddet ska inskränkas. Välkommet, men jag skulle vilja gå ännu längre och helt avskaffa det-och de övriga regleringar som gör att det byggs för lite och för dyrt.

Varför är det brist på billigt boende i Sverige. Det finns två ”naturliga skäl”. Byggarbetare har (för) höga löner och tomtmark i centrala lägen i stora städer är dyrt

Men det kanske viktigaste skälet är byggregleringar. I Texas som har ett avreglerat byggande så ligger medianpriset på hus i mångmiljonstaden Houston på bara $176,000 (cirka 1,5 miljoner kronor)

Houston är en klart större stad än Stockholm, men boendekostnaden är mycket lägre för att där försvårar inte politiker byggandet med trams som ”strandskydd”. Följ Texas exempel och bostadskrisen kommer att lösas

Annonser

Målkonflikt om privatisering

Moderaterna vill alltså sälja SBAB och statens aktier i Telia.  Det bör nog göras på lång sikt, men inte nu.

I grunden är det osunt med statligt ägande av företag. Staten är oftast en sämre ägare och risken finns alltid att politiker kommer vilja missbruka ägandet för politiska syften.

Men å andra sidan är det idag så att staten kommer förlora mycket pengar på privatisering. Telia har en direktavkastning på 5% medans räntan på statspapper ligger runt noll (något under för statsskuldväxlar, något över för 10-årsobligationen) . Om man säljer ut Teliaaktierna förlorar staten cirka 3,5 miljarder per år då statens akrier är värda drygt 70 miljarder.

Det innebär 3,5 miljarder som inte kan användas för att sänka skatterna. SBAB har en vinst på 3 miljarder, pengar som skulle gå förlorade om man sålde företaget och använde det för att betala av en statsskuld som har nollränta. Är vi verkligen beredd att betala 6-7 miljarder mer i skatt bara för att vi inte vill ha statligt ägande i Telia och SBAB?

Det finns som sagt ett egenvärde för liberaler i att begränsa statens företagsvärde. Men det finns också ett egenvärde i att sänka skatterna och så länge diskrepansen mellan avkastningen på aktier och räntan på statspapper är så stor som nu finns en tydlig målkonflikt. Jag menar därför att det i dagsläget vore fel att sälja ut Telia och SBAB.

En liberal lösning på poliskrisen

Bortsett från brottslingarna naturligtvis så är nog alla eniga om att det behövs fler poliser som bekämpar vålds-, sexual- och stöldbrott, Brottsligheten är för hög och alltför få av dessa brott klaras upp.

Så alla riksdagspartier lovar nu fler poliser, och många slänger ur sig olika siffror om hur många fler poliser det ska bli. Det är dock mycket lättare sagt än gjort. För att det ska bli fler poliser måste för det första många fler söka sig till polisutbildningar och för det andra måste färre välja att sluta. Ett bra sätt att åstadkomma båda dessa saker är rejäla höjningar av polislönerna, vilket en del partier också föreslår. Att statsminister Löfven avfärdar det med att ”det ska parterna avgöra” visar bara hur korkad han är då den organisation han (tyvärr, fast förhoppningsvis inte längre än till september)) leder, staten, är den ena parten och då den andra parten, polisfacket, knappast kommer tacka nej till lönehöjningar.

Även om fler poliser med högre löner nog är nödvändigt vore det bra med något annat också då kombinationen högre löner och fler poliser förstås blir väldigt dyr för statskassan.

Lyckligtvis finns det en bra marknadsliberal lösning som begränsar behovet av den dyra lösningen. Jag skrev att det behövdes fler poliser som bekämpar vålds-, sexual- och stöldbrott. Men saken är att polisen idag ägnar en stor del av sin tid åt brott som på sin höjd kan ses som bagateller eller som inte borde ses som brott då de är offerlösa brott, som exempelvis köp av sexuella tjänster eller intagande av substanser förmynderiinriktade politiker ogillar.

Ta bort förmynderilagarna och nedprioritera bagatellbrott så får vi fler poliser som kan bekämpa verkliga brott.

Regeringens bluffmatte om pensionärer

Som ett exempel på hur ohederlig valrörelser kan vara, se nu på Socialdemokraternas senaste vallöfte om att ”ge 1,2 miljoner pensionärer 600 kronor mer i månaden till en kostnad av 4 miljarder”. Det är iallafall ungefär så det låter från socialdemokratiska företrädare (inklusive de som jobbar som journalister).

Men låt oss granska matten här. 4 miljarder delat med 1,2 miljoner är 3333 (avrundat), vilket då per månad innebär 278 (avrundat). 278 är mindre än hälften av 600.

Så enkel mellanstadiematte avslöjar att endera vilseleder de om kostnaden för staten eller vinsten för de där 1,2 miljoner pensionärerna. Det är då det senare.

För att för det första är vinsten före och inte efter skatt, så nettovinsten blir drygt 30% lägre även för de mest gynnade pensionärerna.

Och dessa mest gynnade är klart färre än 1,2 miljoner, vilket är antalet pensionärer med en bruttopension mellan 9000 och 17000 (de med lägre eller högre pension än så får inget). Det är enbart de som tjänar mellan 11000 och 14000 som får cirka 420 kronor, de mellan 9000 och 11000 eller mellan 14000 och 17000 får mindre, klart mindre ju närmare den lägre/övre gränsen de är.

Riksbankens bensinskatt

Många klagar med rätta på den rödgröna regeringens bensin-och dieselskattehöjningar som gjort transporter mycket dyrare. Men faktum är att det senaste året är det Riksbanken, inte regeringen, som varit den stora boven i dramat. Det senaste året har svenska kronan fallit med hela 10% mot euron.

Det har bidragit till en prishöjning på drygt 50 öre per liter jämfört med skattens effekt på 30 öre.

Vad som är värre är att det höjer priserna även på det mesta annat

Detta gäller förstås särskilt importerade varor och tjänster, men också svenskproducerade varor och tjänster blir dyrare. Detta dels eftersom de svenska producenterna använder importerade insatsvaror och höjer deras kostnader, och dels för att de känner att de har utrymme att höja sina marginaler när deras konkurrenters produkter blir dyrare.

För de flesta produkter kommer dock effekten lite senare än för bensin- och diesel där effekten kommer nästan omedelbart. Detta dels för att användandet av terminer och liknande gör att valutakursförändringarnas effekter dröjer, och dels för att många importörer ofta minskar sina marginaler kortsiktigt i hopp om att det bara är en tillfällig svängning och då de tror att det är lättare att förlora kunder genom prishöjningar än vinna dem tillbaka genom att senare sänka priserna. Men såvida det inte bara är en tillfällig svängning i valutakursen så kommer dessa bromsande faktorer snart försvinna.

Detta är för övrigt inte någon oavsedd effekt, utan det är just det Riksbanken vill ha eftersom de vill att våra pengars köpkraft ska minska. Så Stefan Ingves är lika mycket orsak till att dina pengar räcker som den andre kände mäktige Stefan,(Löfven).

 

Framsteg att TV-skatten breddas

Regeringen föreslår alltså att TV-skatten (”licensen”) slutar gälla alla med TV och istället gäller alla med egen (”vit”) inkomst. Då Vänsterpartiet och de borgerliga partierna är med på det lär det bli verklighet.

Detta är ett liberalt framsteg, låt vara ett otillräckligt sådant. Dels för att det möjliggör avskaffandet av Rövartjänst, förlåt ”Radiotjänst”, något som är en stor vinst för hela landet bortsett från Kiruna.

Och den är en vinst för de flesta svenskar då deras TV-skatt halveras.

Det är dock förstås ändå inte någon bra lösning, då tvångselementet i finansierandet av ”public service” är kvar. Att det nu drabbar de som hävdar att de inte har någon TV har väckt upprördhet från vissa borgerliga som tillhör den gruppen.  Vilket är förståeligt, men det förändrar inte att det är fel att ha särskild skatt på TV-apparater.

Och ja, ”TV-licensen” är en skatt. Att de som hävdar att de inte har TV slipper den är inte ett argument emot det, lika lite som det faktum att nykterister (och ickenykterister som bara dricker ”svart” alkohol) slipper alkoholskatt är ett argument emot att kalla alkoholskatt skatt. Och det nuvarande systemet kan inte ses som en ”avgift” då många har TV inte för att se SVT, utan andra kanaler och/eller inspelningar.

Och då det hela tycks väckt ett engagemang bland många mot tvångsfinansierad TV och radio så har vi kommit närmare den bästa lösningen: att avskaffa tvångsfinansiering av radio och TV.

Regeringens misslyckande med arbetslöshetsmålet

I princip alla är eniga om att ofrivillig arbetslöshet är dåligt och bör minskas. Inför valet 2014 lovade därför S-ledaren Löfven att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020, ett fiffigt formulerat mål då det ska uppnås efter valet 2018.

Det återstår ju alltså 2 år till 2020, men vi kan ändå kolla om Sverige börjar närma sig målet. Och nej, det gör vi inte.

Visserligen har arbetslösheten sjunkit det senaste året, från 6,8% till 6,2%, men det är en mindre minskning än för EU som helhet där den sjunkit från 8% till 7,1%. Arbetslösheten har alltså fallit 0,6 procentenheter i Sverige men 0,9 procentenheter i EU som helhet.

Dessutom har vi tappat placeringar, från 13:e till 15:e land.

Att Sverige ekonomiskt ”går bra” är alltså ett helt konjunkturellt fenomen, drivet av ekonomiskt uppsving i omvärlden (samt Riksbankens ohållbara minusräntepolitik). Regeringens politik har däremot försämrat situationen.