”Hagamannen” Niklas Lindgren och det patetiska svenska rättsväsendet

Inom kort kommer Niklas Lindgren, också känd som ”Hagamannen” (ett namn som kommer från att hans första våldtäkter och våldtäktsförsök skedde i Umeåstadsdelen Haga, där han då bodde. Hans två värsta överfall skedde dock i Universitetsområdet och i centrala Umeå), att släppas fri från det ”14-åriga” fängelsestraff han dömdes till 2006.

Fick han 14 år 2006? Men är inte 2006+14= 2020 och är det inte nu 2015? Jo, det är det förstås, men det patetiska svenska rättssystemet har en princip där det faktiska fängelsestraffet alltid ska vara lika med två tredjedelar av det officiella. Mer om det senare i posten.

Först lite mer om hans brott. Det handlar faktiskt inte enbart om att han utförde flera våldtäkter och flera våldtäktsförsök, vilket förstås är illa nog. Då jag bodde i Umeå under den tid (1998-2000) då alla utom ett av hans överfall skedde minns jag hur de skapade en skräckkänsla bland unga kvinnor i Umeå, så det han gjorde skapade obehag och rädsla bland även väldigt många som han aldrig ens försökte överfalla.

Till det kommer att han vid sina två sista våldtäkter hade blivit extra brutal och sadistisk. Han använde så mycket mer våld än vad som krävdes för att genomföra våldtäkten att han med rätta blev dömd för inte bara grov våldtäkt utan också mordförsök. Vid attacken i Universitetsområdet så misshandlade han sitt offer så mycket att hon blev medvetslös varpå han genomförde våldtäkten och sen lämnade henne medvetslös och mestadels naken i 10 minusgraders kyla. Hon hade frusit ihjäl om inte en väktare någon timma senare hittade henne och sen larmade polis och ambulans.

Efter det var han inaktiv i flera år, troligen relaterat till att han tillsammans med sin familj flyttade från Umeå stad till byn Nyland, 22 kilometer sydväst om Umeå stad, men december 2005 då han besökte Umeå slog han till igen, attackerade en 51-årig kvinna i centrala Umeå, misshandlade henne grovt, våldtog henne, sa till henne att han skulle döda henne, bet av ett av hennes öron (WTF?) och slängde sedan ner henne i den iskalla Umeälven i hopp om att hon skulle dö av det.

Tycker ni då att 14 års fängelse är för mycket med tanke på allt det han gjorde? De flesta skulle nog likt jag snarare tycka att det var för lite, men då 14 år är det officiella maxstraffet för grov våldtäkt och då saker som mordförsök och att bita av öron tydligen inte är något som anses berättiga tillägg till straff så blev det inte mer än så. Tvärtom blev det alltså mindre än så då svenskt rättsväsende har en bisarr princip om att så gott som alltid frige fångar efter två tredjedelar av deras officiella straffperiod avtjänats.

Det hela blir extra absurt då det finns inga tecken på att Lindgren kommit på bättre tankar. Faktum är att kriminalvården nekade honom obevakad permission ända till slutet eftersom de bedömde att hans återfallsrisk var fortsatt mycket hög. Men trots hög återfallsrisk släpps han alltså ut i förtid!

Däremot föreslog kriminalvården att han skulle förbjudas att vistas i Umeå och dess kranskommuner under första året, något som dels motiverades av nämnda återfallsrisk och dels av påstådd omsorg om hans personliga säkerhet, då det bedömdes finnas en risk att någon skulle vilja attackera honom. Men risken för återfall är nog minst lika hög i andra delar av landet och då han är rikskändis lär hotbilden mot honom vara stor även utanför Umeå och dess kranskommuner, så det finns ingen grund för det här beslutet. Och för övrigt, varför isf bara ett år? Skulle någon av dessa saker ändras inom ett år?

Däremot skulle både risken för återfall och riskerna för hans personliga säkerhet elimineras om man inte släppte ut honom i förtid. Men på grund av de absurda regler skapade av tidigare S-regeringar, och ej ändrade av den tidigare alliansregeringen, så sker inte det.

Förutom att skärpa de officiella straffen och tillåta att man lägger till olika brotts strafftid (så att Lindgren fått straffen för grov våldtäkt, våldtäktsförsök, grov misshandel och mordförsök staplade på varandra) borde man avskaffa ”två tredjedelsprincipen” och endast villkorligt frige fångar i förtid om de skött sig väl i rehabiliteringsarbetet och den bedömda återfallsrisken är låg.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s