Liberalism & Invandring

Nu när SD får rekordhöga siffror i stort sett alla opinionsmätningar (och t.o.m blir största parti i en mätning) och när problemen från rekordhögt mottagande av bidragsförsörjda asylinvandrare blir allt större, så blir invandringsfrågan allt ”hetare”.

Det är kanske därför dags att klargöra vad principerna för en liberal invandringspolitik är. Vissa liberaler, särskilt då de kring tankesmedjan Migro (de mest kända av vilka är Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt) tycks tro att liberal invandringspolitik är detsamma som miljöpartistisk, dvs invandringen bör maximeras oavsett i vilken form den kommer.

Liberal invandringspolitik innebär fri rörlighet (fri invandring) för de som kan försörja sig själva (vilket inte nödvändigtvis innebär att de har fått ett arbete här, utan kan också innebära att de lever på kapitalinkomster, eller övertygat någon privatperson eller grupp att försörja dem) och som inte utgör ett hot pga exempelvis terroristkopplingar. Det innebär dock inte att det finns en rätt att komma hit och bli försörjda av svenska skattebetalare. Särskilt då nu när vi har en rödgrön regering kommer kostnaderna för bidragsinvandringen innebära högre skatter.

Vissa av Migro-liberalerna tänker troligen som vissa invandringsmotståndare påstår att de konspiratoriskt gör, nämligen att kostnaderna bara är en kortsiktig investering för att göra välfärdsstaten ohållbar och tvinga fram en nattväktarstat. Det är som sagt troligen vad många av dem tänker (även om de vanligen inte säger det), och hade det varit en smart strategi hade jag varit för det.

Problemet är dock att det är en strategi dömd att inte bara misslyckas, utan uppnå motsatt resultat. Svenskarna kommer inte vilja avveckla välfärdsstaten för invandringens skull. Och invandrarna själva kommer sannerligen inte vilja det heller. I Sveriges kanske mest invandrartäta valdistrikt, Herrgården i Rosengård, Malmö, där 98% har invandrarbakgrund fick de rödgröna hela 93(!) % av rösterna (78,7% för S, 11,6% för V, 2,6% för MP och 0,1% för F!). Röstsiffrorna i andra invandrartäta valdistrikt är förvisso oftast inte fullt lika extrema, men vi talar ändå konsekvent om en mycket förkrossande majoritet (80-90% eller mer) för de rödgröna i ett val där de totalt sett fick klart färre än hälften. Förvisso orsakar politiken däremot lägre stöd för de rödgröna bland ”etniska svenskar”, men det är inte något som gynnar alliansen (snarare tvärtom, då SD vunnit klart fler väljare från de borgerliga än från de rödgröna ), utan SD, vars ekonomiska politik inte är särskilt marknadsliberal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s