Att den uppmätta konsumentprisinflationen (enligt det populära måttet KPIF) i juni skulle ha stigit jämfört med maj var väntat. Att den skulle ha stigit så mycket som 1,3 procentenheter, från 7,2% till 8,5%, var det däremot få (om ens någon) som väntat. Marknadens genomsnittsprognos låg på 8,0%. Själv hade jag trott på en några högre siffra än marknaden, men 8,5% var högre än vad även jag trodde.
Det bör också nämnas att enligt det EU-harmoniserade måttet HIKP så steg konsumentprisinflationen ännu mer, från 7,5% i maj till 8,9% i juni. Sveriges inflation ligger därmed åter något över eurozonens (8,6%) efter att ha legat något under tidigare i år.
Troligen kommer inflationstakten falla tillbaka en del under de kommande månaderna då de internationella råvarupriserna fallit kraftigt de senaste veckorna. De fallande råvarupriserna motverkas dock delvis av kronans svaga växelkurs. Dessutom har vi de höga och volatila elpriserna som en lite oförutsägbar ”joker i leken”. Så även om inflationen troligen faller från dagens skyhöga nivåer lär den förbli klart över Riksbankens 2%-mål.
Att inflationen är, och lär i hög grad förbli, hög är huvudsakligen Riksbankens fel. De räntehöjningar de hittills genomfört har kommit för sent och varit för små. Dagens räntenivå på 0,75% är fortsatt extremt låg i förhållande till inflationen. Dessutom så säljer Riksbanken svenska kronor på valutamarknaderna för cirka 12 miljarder per månad. Detta är så klart en viktig orsak till varför svenska kronan är så oerhört svag just nu gentemot andra valutor vilket då bidrar till att höja importpriserna och därmed i förlängningen konsumentpriserna.
Marknadsliberalen 